Begreppet medialisering används ofta för att beskriva mediernas ökande betydelse i samhället och hur organisationer anpassar sin verksamhet till mediernas normer, principer och arbetsrutiner. Forskarna Magnus Fredriksson, Thomas Schillemans och Josef Pallas har studerat vad som påverkar hur långt svenska myndigheter går i denna anpassning.
Analysen omfattar 238 svenska statliga myndigheter och den bekräftar tidigare resultat som visar att många myndigheter har anpassat sig till medielogiken genom att bland annat skapa särskilda rutiner för sitt mediearbete. I studien förklaras också varför det ser olika ut i olika myndigheter. Enligt forskarna är resultaten tydliga – allt annat lika finns det ett samband mellan myndighetens ledningsform och graden av anpassning till medielogiken.
– Att det skulle finnas skillnader var vi på det klara med men att de skulle vara så pass tydliga är en överraskning. Dessutom är det överraskande att det inte tycks vara framför allt medietrycket i sig som gör att myndigheterna anpassar sig till medierna, säger Magnus Fredriksson, docent vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.
I studien har sex faktorer som antas påverka graden av medialisering analyserats:
- Var myndigheten har sitt huvudkontor, i Stockholm eller någon annanstans
- Om myndigheten har ett särskilt uppdrag att kommunicera
- Hur ofta myndigheten förekommer i medierna
- Hur ofta myndigheten uppmärksammas i Riksdagens debatter och interpellationer
- Hur stor myndigheten är
- Vilken ledningsform myndigheten har
Och det är som sagt ledningsformen som är dominerande faktorn; enråds- och styrelsemyndigheter är mer angelägna att försöka kontrollera sin mediebild jämfört med nämndmyndigheter. Enligt forskarna finns det flera förklaringar till resultaten.
– En tes är att mediebilden är viktigare för generaldirektörer utifrån att de själva får ta större ansvar för myndighets resultat och eventuella brister än vad som gäller för andra myndigheter, säger Josef Pallas, docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
I nämndmyndigheter däremot, som i stor utsträckning leds av grupper av professionella som jurister, läkare och andra sakkunniga är den egna kåren mycket viktigare än omvärlden vilket gör att mediebilden blir mindre intressant. Det är dessutom en grupp som har större självständighet i förhållande till både allmänhet och politiker vilket gör att de i större utsträckning kan bortse från negativ uppmärksamhet.
Enligt forskarna går det också att knyta resultaten till omvandlingen av den offentliga sektorn som har skett under de senaste 30 åren.
– Det har blivit allt viktigare för myndigheter att vårda bilden av sig själv och det är i detta sammanhang som myndigheter utvecklar och driver sina medieaktiviteter, säger Josef Pallas.
Artikeln ”Determinants of organizational mediatization: An analysis of the adaptation of Swedish government agencies to news media” publiceras i den ledande tidskriften Public Administration och är skriven av Magnus Fredriksson (Göteborgs universitet), Thomas Schillemans (Utrechts universitet, Nederländerna) och Josef Pallas (Uppsala universitet). Artikeln är en del av forskningsprojektet ”Ledningsformer och myndigheters medialisering - översättningar och konsekvenser” som finansieras av Vetenskapsrådet.
För mer information:
Magnus Fredriksson, docent, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet, mobil: 070-646 11 14, magnus.fredriksson@jmg.gu.se
Josef Pallas, docent, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, mobil: 073-322 48 77, josef.pallas@fek.uu.se
Fakta:
I Sverige förekommer det tre olika ledningsformer för statliga myndigheter:
- Enrådsmyndigheter (där en generaldirektör eller liknande har det yttersta ansvaret)
- Styrelsemyndigheter (där en styrelse har det yttersta ansvaret men där en generaldirektör eller liknande sköter den löpande verksamheten)
- Nämndmyndigheter (som styrs av en nämnd som ofta består av jurister eller andra experter).