Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Kriskommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället

KRISAMS

Under senare år har ett flertal händelser inträffat som ifrågasätter bilden av Sverige som ett land med högt myndighetsförtroende. Räddningstjänst och polis har attackerats då de ryckt ut för att ta hand om larm, misstro och misstänksamhet mot myndigheter sprids i sociala medier, inte minst vid utbrott av social oro och kris som Instagramoroligheterna i Göteborg 2012, bilbränderna i Husby och andra storstadsförorter 2013, ebolautbrottet 2014 och flyktingmottagandet 2015.

Både myndigheternas och mediernas kommunikation bemöts med misstänksamhet och tvivel under denna typ av händelser vilket aktualiserar frågor som rör kriskommunikation och samhällsförtroende, som: Vem litar man på vid kriser, och vad skiljer kommunikationen bland de tillitsfulla från de misstroende? Påverkas människors samhällsförtroende om det görs misstag då krisen kommuniceras? Är det kanske till och med så att olika erfarenheter av kriser och kriskommunikation får långsiktiga konsekvenser på människors förtroende för myndigheter och nyhetsmedier, och för tilliten till andra människor?

Mot denna bakgrund är KRISAMS övergripande syfte att studera hur samhällsförtroendet hos olika grupper påverkar kriskommunikationen, och hur kriskommunikationen påverkar förtroendet på kort och lång sikt.

Allmänhetens kommunikationsbehov vid kris

Forskningsprojektet studerar relationen mellan kriskommunikation och samhällsförtroende i perspektiv av ett multipublikt samhälle, det vill säga ett samhälle där individer och grupper av medborgare drabbas olika mycket av kriser, har varierande samhällsförtroende samt olika vanor och sätt att inhämta och ta till sig krisinformation. Då förtroende är lätt att rasera, men tar långt tid att bygga upp, genomför projektet både direktstudier i samband med den akuta krisfasen och uppföljande studier en tid efteråt.

KRISAMS utgår vidare från kriskommunikation ur ett medborgarperspektiv, vilket innebär

  1. att allmänhetens kommunikationsbehov i samband med kriser sätts i centrum,
  2. att kriskommunikationens demokrati- och maktaspekter uppmärksammas, i synnerhet vad gäller förtroende, granskning och ansvarsutkrävande, och
  3. att kommunikationens betydelse för samhällets långsiktiga resiliens, det vill säga förmåga till återhämtning och att motstå störningar, vid samhällskriser betonas.

Undersökningar i direkt anslutning till samhällskriser

KRISAMS bygger på en närmast unik forskningsdesign där undersökningar av allmänhetens krisreaktioner genomförs i direkt anslutning till samhällskriser med hjälp av enkäter och fokusgruppsintervjuer. Designen har arbetats fram av forskargruppen i tidigare forskningsprojekt i samarbete med opinionslaboratoriet LORE vid Göteborgs universitet, där en medborgarpanel med 60 000 deltagare är en central del. För att ge en mer heltäckande bild av det multipublika samhället bygger projektet också upp en särskild "förortspanel" med deltagare från storstädernas förorter, vilka alltid är under-representerade i traditionella enkätundersökningar. Även olika typer av experiment med deltagare i panelen kommer att genomföras, där budskap, medieplattformar och källor i kriskommunikationen varieras.

Forskningsprojektet är fyraårigt och beräknas pågå från hösten 2017 till hösten 2021.

Medverkande:

Professor Bengt Johansson (projektledare)
Professor Monika Djerf-Pierre
Professor Peter Esaiasson
Docent Marina Ghersetti
Docent Tomas Odén
Fil.Dr. Jacob Solberg
Professor Orla Vigsö

Finansiering:

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

Sidansvarig: Monika Djerf-Pierre|Sidan uppdaterades: 2017-06-14
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://jmg.gu.se/forskning/alla_projekt/krisams/
Utskriftsdatum: 2017-09-21