För äldre tidningsläsare är satirteckningar något man minns - EWK, Lamm, Tecknar-Anders, Ströyer är namn som ofta dyker upp. Sen är det tyst ett tag, och sen kommer frågan "Finns de fortfarande?" För när folk börjar tänka efter kommer de på, att det visst var länge sen de såg en satirteckning i dagstidningen, och att det nog är färre idag än för tjugo-trettio år sen.
Men ingen vet riktigt hur det ligger till.
Det finns ganska lite forskning i Sverige om satirteckningar, och det mesta handlar antingen om enstaka tecknare eller ämnen (som t.ex. bilden av juden). Det var startpunkten för en undersökning av satirteckningens plats i dagstidningar från 1890 till 2017 som Orla Vigsø har genomfört med stöd från Ridderstads stiftelse för historisk grafisk forskning, och som just har publicerats i JMG:s rapportserie. Studien är den första som visar på hur satirteckningar blev en daglig företeelse i många tidningar från ungefär 1960 för att sen minska kraftigt på 2000-talet.
Studien visar också att föreställningen om den "klassiska" satirteckningen, placerad på ledarsidorna som ett självständigt bidrag långt ifrån har varit den dominerande. I stället har teckningarna placerats på nyhetssidorna och inte minst på "lätta sidan" med andra "lustigheter", och även när teckningarna har funnits på ledarsidorna har de ofta varit integrerade i ledarartikeln, som en illustration till denna.
Rapporten visar på faktorer som man måste tolka som uttryck för tidningarnas syn på satirteckningarnas roll och berättigande, men den går inte närmare in på satirteckningarnas innehåll och form. Den beskrivningen hoppas Orla Vigsø kunna lägga sista hand på under det kommande året.