Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

JMG:s forskare om det nya coronaviruset (covid-19)

Kriskommunikation är ett av profilområdena inom forskningen vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation.

JMG:s forskare har under snart tre decennier forskat kring hur myndigheter, medier och medborgare agerat och kommunicerat i samband med andra samhälleliga kriser, såsom fågel- och svininfluensan samt ebola.

Nu följer de rapporteringen om det nya coronaviruset (Covid-19). Här samlar vi artiklar av och om JMG:s forskare i coronatider.



Professor Bengt Johansson bloggar om forskning om kriskommunikation (2020-05-04)

De senaste decennierna har många krisforskare börjat använda begreppet megakris. Skälet är att gängse krisdefinitioner inte fångar in globala kriser karaktär, vilket gör att vi inte förmår att hantera krisen så som vi är vana vid. För megakriser är inte bara "mer" av allting, utan också av en annan sort som utmanar allt vi vet om kriser.

Porträtt Bengt JohanssonUnder rubriken "Inte en kris, utan en megakris" tar Bengt Johansson, professor vid JMG, upp vad som karaktäriserar en megakris och beskriver hur forskarna funderar på hur en sådan ska hanteras.

Hela artikeln om megakriser hittar du här.

Det är ett av flera högaktuella inlägg som du kan läsa på hans blogg https://bengtjohansson.blogspot.com/.

Bland annat kan du läsa om hur lokaljournalistiken klarat rapporteringen bäst i flera tidigare krissituationer: https://bengtjohansson.blogspot.com/2020/04/lokala-medier-klara-krisrapporteringen.html

Corona och journalistiken

Bild på film med Bengt JohanssonBengt Johansson medverkar även i en ny film som Göteborgs universitet låtit göra inför Pressfrihetens dag 2020.

Se filmen för att höra honom berätta mer om hur coronaviruset påverkar journalistiken: https://youtu.be/Hy1PnASfdKk

 

 


 

Ulla Carlsson inför pressfrihetens dag 2020:
Yttrandefrihet och medier i en orostid (2020-04-28)

Världsdagen för pressfrihet firas den 3 maj varje år sedan 1993, bland annat för att påminna regeringar om deras skyldighet att upprätthålla yttrandefriheten som återfinns i artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Ulla Carlsson vid JMG, UNESCO-professor i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik, har i ett halvt sekel arbetat med kommunikations- och mediefrågor och dess betydelse för demokrati och mänskliga rättigheter.  Inför Pressfrihetens dag 2020 framhåller hon i en artikel, skriven i den pågående pandemin, vikten av yttrandefrihet och medier i den krissituation som världen nu upplever.

Den här texten är ett kort sammandrag av en längre artikel som du kan läsa i sin helhet här. Texten baseras på del i ett kommande bokkapitel.

Av Ulla Carlsson, JMG, Göteborgs universitet, 2020-04-28

Porträtt Ulla CarlssonYttrandefriheten och medierna är mer centrala än någonsin då det finns en risk att den pågående pandemin förstärker redan befintliga hot mot mediernas oberoende och trovärdighet.

Information om möjliga åtgärder för begränsning av ett virus som covid-19 är viktig för att människor ska kunna fatta välgrundade val när det gäller att skydda sig själva och samhället. Rätten till hälsa kan endast upprätthållas om tillgång till relevant information är säkerställd och inte minst tillgång till information på det egna språket i den egna lokala kontexten. Men det räcker inte – medborgarna måste också kunna förhålla sig kritiskt till informationen i en tid av desinformation och påverkansaktioner.

En viktig konsekvens av pandemin är att nationella gränser har stängts och inskränkningar i människors fri- och rättigheter har genomförts i många länder i syfte att stävja spridningen av smitta. Inskränkningar som kan få konsekvenser såväl inom länder som mellan regioner. Förutom vad en pandemi i sig orsakar finns en påfallande risk för ökad fattigdom och ojämlikhet – även hungersnöd i flera utvecklingsländer. På sina håll kan inskränkningarna dessutom komma att bli bestående och än mer hämma demokratiutvecklingen på olika håll i världen.

Globalisering, geopolitik, ekonomi och teknologi är viktiga faktorer när yttrandefriheten formas i dagens samhälle. Covid-19 har om något påvisat mediernas betydelse och vikten av press- och informationsfrihet – tillämpad i enlighet med internationella överenskommelser. För inget land kan på egen hand lösa en pandemis härjningar och efterkommande effekter. Skälen för ett effektivt system för globalt samarbete och reglering kan inte underskattas nu när nationalstaten har kommit i förgrunden och internationella organisationer som FN har hamnat i bakvatten.

Trovärdig journalistik och mediekunniga medborgare – en demokratifråga

En obestridlig lärdom av covid-19 är vikten av tillförlitlig information och nyheter av relevans. Medborgare ska kunna förlita sig på en trovärdig, verifierad och kontextualiserad information i medierna för att ha möjlighet att fatta rimliga beslut. Journalistikens koppling till sin publik och demokratiska värden är avgörande. Medborgarskap och demokratiskt styrelseskick saknar innehåll om fakta och information för att förstå samhället – och ett kritiskt förhållningssätt hos medborgarna – saknas. Det blir vi verkligen varse under den pågående pandemin.

Idag bör alla kunna förhålla sig kritiskt till hur olika medier arbetar, hur de representerar samhället och världen, hur de producerar innehåll, hur de finansieras, hur de används – hur vi kommunicerar – både som producenter, distributörer och konsumenter av innehåll. Det är innebörden av medie- och informationskunnighet (MIK). Att tillhandahålla denna resurs innebär livslångt lärande, både i klassrummet och utanför. I den krissituation som covid-19 har inneburit framstår detta som en självklarhet – inte minst gäller det källkritik och källtillit.

Att säkerställa dels en oberoende och kvalificerad journalistik, dels ökad medie- och informationskunnighet i samhället ställer krav på vilja till förnyelse, kunskapsutveckling och fungerande regelverk hos såväl medierna som samhället. Akademin har ett ansvar att bedriva forskning inom området för att ge underlag för besluten.

Läs hela Ulla Carlssons artikel här.


 

Ökad efterfrågan på JMG:s digitala plattform för vetenskapliga konferenser (2020-04-28)

När universitetets verksamhet styrts om till distans, så ökar efterfrågan på smarta lösningar också för vetenskapliga konferenser på distans.

Det märker professor Mats Ekström och Amanda Waldenström, doktorand vid JMG, Göteborgs universitet, som häromåret tog fram en digital plattform för forskarkonferenser.

Porträtt Mats Ekström– Då hade vi inte en tanke på att ett virus skulle sätta stopp för fysiska möten och konferenser, utan det var framförallt av miljöskäl som vi bestämde oss för att ta fram plattformen. Forskares resande till och från konferenser står för en väsentlig del av universitetens klimatpåverkan och det är hög tid för universiteten att på allvar ställa om, säger Mats Ekström.

De senaste åren har antalet konferenser och flygresor ökat kraftigt inom akademin. Enbart vid Göteborgs universitet steg den totala mängden koldioxidutsläpp med 20 procent mellan 2008 och 2016. Trenden är liknande bland landets övriga universitet.

– Men nu, i coronatider, kan plattformen dessutom komma till stor nytta när vi måste distansera oss, konstaterar Mats Ekström som har fått ett flertal förfrågningar om plattformen från forskarkollegor vid Göteborgs universitet och andra lärosäten.

– Det är enkelt att använda plattformen och alla instruktioner ligger på nätet.

Han hjälper gärna till och svarar på frågor från den som vill testa.

Forskare från hela världen sparade tid, pengar och miljö

Själv använde Mats Ekström plattformen tillsammans med kollegor i samband med en konferens på temat ”Truth, facts, and fake: The shifting epistemologies of news in a digital age”.

– Vi var 28 forskare från olika världsdelar som deltog under tio dagar.

Utifrån den digitala plattformen organiserade de en kombination av aktiviteter, såsom plenarföreläsningar, presentationer av forskningsresultat, skriftliga kommentarer, diskussioner i realtid etc.

– Det var enkelt för deltagarna att vara med i de olika aktiviteterna direkt från plattformen. Alla kunde delta vid olika tidpunkter och platser. Och vi sparade både tid och pengar.

Han anser att en stor fördel med konferensen var de fördjupade diskussionerna som pågick i olika former under flera dagar.

– Dessutom bidrog vi förstås till ett vetenskapligt utbyte med mindre klimatpåverkan förstås!

Vill du veta mer?

Läs mer om plattformen och hur den fungerar på JMG:s webb.

Har du frågor, tveka inte för att kontakta Mats Ekström, professor vid JMG: e-post: mats.ekstrom@jmg.gu.se


 

Om fotografi som "bevis" (2020-04-27)

Under pandemin har det funnits många bilder i medierna på folk som inte respekterar rekommendationerna vad gäller avstånd. Folk som sitter när varandra i parker, folk som står i kö allt för nära den framför, och inte minst trängsel på uteserveringar.

Det verkar vara ett utbrett fenomen, och fotografierna tjänar som bevis på olika påståenden om folks beteende. ”Ni ser ju själva” är den undertext som, explicit eller implicit, följer alla bilderna. Bilderna ljuger ju inte.

Nej, om inte man medvetet har manipulerat med bilderna ”ljuger” de inte. Men säger de sanningen? Danska TV2 skickade ut två fotografer för att visa hur bilder kan manipulera vår uppfattning av omvärlden utan att ”ljuga”. Resultatet är en artikel som på mycket tydligt vis avslöjar hur vi inte kan lita på att ett fotografi visar samma sak som vi hade sett om vi själva vore där.

Exempel på bilder från danska TV2

En bild visar hur folk står så nära i kön att de skulle kunna röra varandra, och en visar att det i själva verket är minst en och en halv meter mellan dem. Artikeln har fler exempel på liknande, där fotografen har använt teleobjektiv och därmed skapat en illusion av närhet, som inte överensstämmer med verkligheten.

Inget nytt

Så gör fotografer ofta, så det är inget nytt i detta. Man gör det därför att det ger vad redaktören önskar, nämligen ”bra bilder” där det blir mindre luft, mer interaktion, osv. Det finns med andra ord en delad uppfattning bland fotografer och redaktörer om vad som är en lyckad bild för att illustrera en artikel, och det är inte säkert att det att vara en ”trovärdig framställning” kommer som nummer ett på listan.

Fotograferna och redaktörerna har en mer nyanserad syn på vad ”verkligheten” är i en bild, och är mycket medvetna om att allt en fotograf gör, är val som påverkar bildens återgivning av situationen – men det är inte det som är det centrala, det är bildens funktion som uppmärksamhetsskapande element eller sammanfattning av problem.

Som läsare måste du vara medveten

Problemen uppstår när fotografens (och redaktörens) val påverkar läsarens tolkning av verkligheten på ett sätt som förvrider en debatt, alltså när bilden blir bevis på något som bör åtgärdas. Som icke-expert är det svårt att avgöra när en bild är förvrängd, genom ett bestämt objektiv eller en tendentiös beskärning. Därför måste vi som läsare bli medvetna om att bilderna tjänar mer än ett syfte för ett nyhetsmedium: de är, utöver att visa oss världen, också ett sätt att tolka världen och därmed påverka hur vi tolkar världen. Och vi måste lära att det finns mer än två möjligheter, att bilden ”visar världen som den är” eller att ”ljuga”. Då kanske vi blir lite mindre benägna att acceptera fotografier som generella utlåtanden om hur andra beter sig.

Text: Orla Vigsø, professor vid JMG

Foto: Bilderna är från danska TV2:s  webbplats: https://nyheder.tv2.dk/samfund/2020-04-26-hvor-taet-er-folk-paa-hinanden-disse-billeder-er-taget-samtidig-men-viser-to


Bengt Johansson berättar för SR:s Forskarliv om intensiv forskning under coronatider (2020-04-22)

Kriskommunikation till ett lands medborgare fyller tre funktioner: att informera om hur individen ska hantera krisen, att granska och utkräva ansvar av ansvariga myndigheter och politiker och att kommunicera hur samhället bearbetar och tar sig igenom krisen.

I den långvariga coronakrisen pågår allt detta samtidigt, säger kriskommunikationsforskaren Bengt Johansson, professor i journalistik och masskommunikation vid JMG, Göteborgs universitet, i intervju för Sveriges Radios program Forskarliv.

Porträtt Bengt JohanssonHan har aldrig tidigare upplevt att en kris så totalt tar över hela medielandskapet. Bengt Johansson har många gånger sökt ekonomiska anslag för att studera hur samhällskriser kommuniceras – men utan att i förväg veta vilka kriser han kommer att studera.

När coronakrisen kom var det enkelt att besluta att detta var en samhällskris av den magnitud som det var värt att lägga alla tillgängliga forskningsresurser på just nu. Nu forskar han kring hur en del av oss översköljs av information i massmedier och sociala medier parallellt med att en del andra inte nås alls av den viktiga kriskommunikationen kring coronaviruset.

Han pekar bland annat på svårigheten för journalistiken att vara kritisk och ifrågasätta när det nu närmast pågår en landskamp i corona.

Hör hela intervjun som Ylva Carlqvist Warnborg gjort med Bengt Johansson på Sveriges Radios webbplats.


Nu undersöker forskare riskkommunikationen till äldre i coronatider (2020-04-17)

Kan riskkommunikationen och användningen av stereotyper under coronapandemin påverka äldre personers tilltro till den egna förmågan att hantera en kris – och i så fall hur? Det ska Gabriella Sandstig vid Göteborgs universitet, undersöka tillsammans med forskare anknutna till JMG:s kriskommunikationsforskning och till AgeCap – centrum för äldrande och hälsa.

Porträtt på Gabriella SandstigVid risker och kriser finns ett behov av att identifiera vilka grupper i befolkningen som är mest utsatta. Liksom i den pågående coronapandemin är det ofta äldre personer.

Informationsparadox

– Det är förstås mycket viktigt att man når ut till de som är mest utsatta och om det är nödvändigt att insatser riktas speciellt till dem. Men det finns en informationsparadox och en fara med att man använder sig av och förstärker stereotypa föreställningar i riskkommunikationen. Det kan till exempel leda till att äldre känner sig ännu äldre och mer hjälplösa än vad de i själva verket är.

Det konstaterar Gabriella Sandstig, forskare vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG). Hon följer och analyserar risk- och kriskommunikationen under corona-pandemin med särskilt fokus på den identifierade riskgruppen 70+ eller årsrika som de kallas på AgeCap – centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.

Ålderism i nyhetsrapporteringen

AgeCap står bakom Gabriella Sandstigs pågående forskningsprojekt om hur riskkommunikation och stereotypa bilder av äldre som särskilt utsatta och sårbara i nyhetsmedierna påverkar deras föreställningar och förmågor att hantera kriser.

Vid tidigare kriser, som Stockholmsattentatet 2017, skogsbranden i Västmanland 2014, stormen Simone 2013 och giftig brandrök över Halmstad 2012, har traditionella medier haft en central roll i informationsspridningen till allmänheten och särskilt till de äldre.

– Problemet är att årsrika ofta diskrimineras eller utsätts för så kallad ålderism i medierna. Det vanligaste är att de inte förekommer i nyhetsmedierna, men när det sker så skildras de inte sällan på ett stereotypt sätt, till exempel som svaga och utsatta eller snälla, men inkompetenta, berättar Gabriella Sandstig. Nu i coronakrisen kan det handla om att de inte gör tillräckligt för social distansering för att undvika att smittas själva eller att smitta andra.

Nationell SOM-undersökning av Sverige i kris

Ett effektivt budskap om krishantering måste upplevas som användbart, vara inriktat på vad som ska göras för att avvärja en kris och stärka oss i tron på att vi klarar av att hantera krisen. För att undersöka hur det fungerar under coronapandemin, ska Gabriella Sandstig tillsammans med forskare vid AgeCap och i KRISAMS samla in och analysera svar om riskkommunikation i medierna åldersstereotyper och kriskapabilitet. Den nationella, extrainsatta SOM-undersökningen i ett Sverige i kris genomförs i samverkan med flera forskningsprojekt, främst vid Göteborgs universitet.

Gabriella Sandstig ska särskilt studera hur äldres tilltro till den egna förmågan att hantera en kris påverkats samt vilka handlingar de vidtagit för att skydda sig själva, andra och samhället från att drabbas av covid-19.

­– Vi behöver lära oss mer om, och i så fall hur och när, man kan behöva kommunicera på olika sätt med olika grupper, inte minst för att stärka årsrikas föreställningar och förmågor att hantera kriser, förklarar hon.

Testar riskkommunikation i tre olika varianter

Begrepp som ”sårbar” och ”äldre” kan vara problematiska. Dels då det kan förstärka fördomar, dels därför att det kan leda till att man undervärderar kapaciteten hos dem som definieras som sårbara och gör att man kan missa andra tidigare oidentifierade riskgrupper.

Många äldre har i kraft av den erfarenhet och kunskap som de fått genom livet bättre beredskap än yngre att hantera kriser – men vad händer om de förminskas i informationen från medier och myndigheter? Kan det rentav ha en negativ effekt istället för en stärkande?

– Det vet vi ännu inte, utan det är ett antagande som vi behöver testa. Vad vi däremot vet om åldrandets betydelse är att positiva budskap som betonar välmående och emotionella värden i högre grad motiverar till handling, än om de är negativt formulerade.

I det pågående forskningsprojektet testar och jämför Gabriella Sandstig bland annat effekten av samma nyhet som utformas på tre olika sätt i ett experiment där SOM-institutets Medborgarpanel (LORE) används. Dels där äldre beskrivs som sårbara och särskilt utsatta, dels som välmående och kompetenta. Resultaten ska jämföras med en tredje grupp äldre som tar del av ett neutralt budskap.

Carin Mannheimers pris

Gabriella Sandstig fick 2018 års pris från forskningsfonden Carin Mannheimers Minne för sin forskning om riskkommunikation till 65-åringar och äldre.

Läs mer om priset här: https://jmg.gu.se/aktuellt/Nyheter/Nyheter+detalj//jmg-forskaren-gabriella-sandstig-far-carin-mannheimers-pris.cid1593463

AgeCap och KRISAMS

Forskningsprojektets datainsamling via SOM-institutets Medborgarpanel (LORE) bekostas av AgeCap. Undersökningen i den extrainsatta nationella SOM-undersökningen bekostas dels av AgeCap, dels av forskningsprojektet Kriskommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället (KRISAMS) vid JMG.

Läs mer om:

 

Kontaktperson

Kontakta Gabriella Sandstig, forskare vid JMG, för mer information om projektet och den pågående undersökningen, telefon: 031-786 4794, e-post: gabriella.sandstig@jmg.gu.se

Läs mer om Gabriella Sandstig och hennes forskning här: https://jmg.gu.se/om-institutionen/personal?userId=xsanga#tabContentAnchor1

 

Mer information


 

Ny studie visar på tidigare stabilt samhällsförtroende bland svenskar 2020-04-08

Coronakrisen har aktualiserat frågan om svenskarna litar på samhällsinstitutionerna.

Fram tills nu har förtroendet varit högt och stabilt, med några dramatiska undantag.

Det visar en ny undersökning som Tim Segerberg gjort för JMG:s forskningsprojekt KRISAMS vid Göteborgs universitet.

Porträtt på Tim SegerbergSvenskarna har länge utmärkt sig för det höga förtroendet för myndigheter. Att politiker och myndigheter också nu i coronakrisen litar på medborgarnas vilja och förmåga att ta till sig och följa politikers och myndigheters rekommendationer, snarare än att styra med tvång och förbud, är något som väckt stor uppmärksamhet i omvärlden.

Hur svenskarnas förtroende för samhällsinstitutioner och tillit till varandra påverkas av den pågående pandemin vet vi ännu inte.

­– Men tidigare kriser verkar inte ha påverkat förtroendet för våra samhällsinstitutioner. Tvärtom har det varit stabilt under de 13 stora nationella kriser som vi undersökt under de senaste 30 åren.

Det konstaterar Tim Segerberg, masterstudent i statsvetenskap, som gjort en ny studie för forskningsprojektet Kriskommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället (KRISAMS) vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG), Göteborgs universitet.

13 kriser sedan 1986

Han har analyserat svenskarnas förtroende för institutioner sedan 1986, då det började mätas av SOM-institutet i dess årliga nationella undersökningar, och fram till 2017. Under tiden inträffade följande kriser:

  • flyktingkrisen 1989
  • finanskrisen 1990-1994
  • Estoniakatastrofen 1994
  • diskoteksbranden i Göteborg 1998
  • mordet på Anna Lindh 2003
  • flodvågskatastrofen 2004
  • orkanen Gudrun 2005
  • finanskrisen 2008-2009
  • svininfluensan 2009-2010
  • bombdåden i Stockholm 2010
  • skogsbranden i Västmanland 2014
  • flyktingkrisen 2015-2016
  • terrordådet i Stockholm 2017

Motståndskraftigt förtroende

– Tack vare SOM-institutets undersökningar, som bygger på ett stort urval av deltagare, har vi en unik källa till information om allmänhetens förtroende och hur det har förändrats under tiden vid kriser, säger Tim Segerberg.

Generellt visar det sig att svenskar har ett motståndskraftigt förtroende för institutionerna.

­– De flesta kriser verkar ha haft en ganska liten påverkan, trots att flera har utgjort allvarliga hot mot samhället. Men det finns undantag – de två finanskriserna. De är de enda där vi ser entydiga effekter på förtroendet.

Under finanskrisen på 1990-talet rasade bokstavligen förtroendet för bankerna inom samtliga samhällsgrupper – något som bankerna aldrig senare lyckats bygga upp igen.

– Även om tappet inte var lika stort under nästa finanskris, minskade förtroendet för bankerna också då. Å andra sidan steg förtroendet för politikerna, förmodligen tack vare att de också i medierna lyckades förmedla en samstämmig bild av hur krisen skulle hanteras.

Fler studier krävs

Under flyktingkrisen 2015 minskade allmänhetens förtroende, men då mest för de politiska institutionerna och polisen samt till viss del för radio/TV.

Andra kriser som i viss mån påverkade förtroendet var bland andra diskoteksbranden, tsunamin, svininfluensan och terrordådet 2017.

– Våra resultat tyder hittills inte på att de ska ha haft någon avgörande betydelse för allmänhetens förtroende på längre sikt, men det kräver ytterligare undersökningar.

Att medborgarna litar på sina myndigheter är centralt i kriser. Det gäller både vikten av få information om vad som sker under själva krisen, hur den ska hanteras och vilka konsekvenser som kan uppstå efteråt.

– Om inte medborgarna litar på informationen, försvåras hela krishanteringen. Och om allmänhetens förtroende gröps ur av institutionernas kriskommunikation kan det bli svårt att gå vidare efteråt.

Coronakrisen undersöks nu

Just nu undersöker Bengt Johansson, professor vid JMG, och KRISAMS forskargrupp hur allmänhetens förtroende påverkas av coronakrisen. En enkät har gått ut till cirka 20 000 personer via Medborgarpanelen (LORE) vid SOM-institutet. Resultaten publiceras under våren.

Hämta hela rapporten

För mer information, kontakta:

Tim Segerberg, masterstudent i statsvetenskap, telefon: 0730-94 56 69, e-post: tim.segerberg@gmail.com

Bengt Johansson, professor vid JMG, telefon: 0702-21 24 02, e-post: bengt.johansson@jmg.gu.se

Läs mer


 

Att vara snabb och korrekt - dilemma för journalister i kristid (2020-03-31)

När krisen slår till brottas journalisterna med att både vara snabba och samtidigt korrekta. Ofta publiceras nyheter med formuleringar som ”enligt obekräftade (eller osäkra) uppgifter”.

Forskarna Jacob Sohlberg och Bengt Johansson vid Göteborgs universitet har undersökt om allmänheten förstår de här så kallade journalistiska osäkerhetsmarkörerna.

Pandemin som brutit ut av det nya coronaviruset visar med all tydlighet att nyheter är hårdvaluta i en kris. Behovet av information är nästan oändligt, och kriskommunikatörer och journalister jobbar intensivt med att ta fram och skicka ut information. Men snabbhet och sanning är inte alltid samma sak.

Forskning vid JMG om kriskommunikation

Vid JMG pågår sedan länge forskningsprojektet KRISAMS (Kriskommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället) som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Nu har en helt ny studie publicerats där forskare studerat hur journalister använder olika uttryck för att markera att en nyhet ännu inte är helt tillförlitlig och bekräftad av myndigheter.

Snabb och korrekt

– I kriser sprids det rykten, halvsanningar och många uppgifter är svåra att verifiera, åtminstone på kort sikt. Snabbheten är viktig och det är lätt att kritisera att uppgifter sprids som inte är tillräckligt kontrollerade, men å andra sidan skulle kritiken vara stenhård mot journalister och kommunikatörer om de höll inne med information som kunde räddat liv. Dilemmat att både vara snabb och samtidigt korrekt är centralt i kriskommunikation, förklarar Bengt Johansson, professor vid JMG.

Förstår allmänheten?

Ofta använder därför journalister uttrycken ”osäkra" eller "obekräftade" uppgifter. Journalisterna själva förstår innebörden av begreppen. Men gäller detsamma för vanliga nyhetskonsumenter? Kanske behöver allmänheten ytterligare information om vad osäkerhetsmarkörerna innebär för att faktiskt kunna bedöma vad det betyder för hur tillförlitlig nyheten faktiskt är?

Terrordådet i Stockholm

I samband med terroristattentatet i Stockholm 2017 gjorde forskarna ett experiment för att testa om människor uppfattar osäkerhetsmarkörerna.

Det visade sig att publiken har svårt att uppfatta dem, särskilt i en stressad situation. Resultaten finns publicerade i boken ”Allt tyder på ett terrordåd” – Stockholmsattentatet i medier och opinion (Institutet för Mediestudier, 2018) och i artikeln Did it really happen? How the Public Inteprets Journalistic Disclaimers” (Journalism & Mass Communication Quaterly, 2020).

Helt ny undersökning

– Nu har vi gjort en ny studie i samverkan med SVT som överväger om deras journalister kan använda andra osäkerhetsmarkörer i sin rapportering, berättar Jacob Sohlberg. 

I studien använder forskarna ett experiment med en fiktiv nyhetssändning om en knivattack på Riksbron i Stockholm. 2 627 personer fick ta del av nyheten som utformades på olika sätt. Forskarna ville undersöka om det spelade någon roll vilka ord som användes, ”obekräftad” eller ”osäker”, samt om publikens syn på hur tillförlitlig nyheten var påverkades av om nyhetsuppläsaren förklarade vad osäkerhetsmarkörerna innebar. 

Det verkar fungera

Den nya studien visar liksom den tidigare, att osäkerhetsmarkörer verkar fungera, dvs. de gör att nyheten framstår som mindre tillförlitlig, om det är en väldigt tydlig markering av att nyheten är obekräftad/osäker. Annars går den läsaren/tittaren förbi.

Däremot spelar det ingen roll vilka ord – obekräftad eller osäker – journalisterna använder för att markera att en uppgift inte är helt tillförlitlig.

Råd till journalister i exceptionellt läge

­– Men en så omfattande kris som det nya coronaviruset utlöst, är förstås exceptionell, betonar Bengt Johansson. I ett så här uppstressat läge läser, hör eller ser vi nyheten snabbare och missar lätt nyanser som att uppgifterna är osäkra eller obekräftade.

Hans råd till journalister idag är att helst undvika att publicera nyheter som behöver omgärdas av osäkerhetsmarkörer. Men om de ändå väljer att göra det är det viktigt att vara mycket tydlig och förklara om en nyhet är osäker/obekräftad och vad det betyder. De kan till exempel uppge som det sägs i experimentet i den nya studien ”att uppgifterna om det här misstänkta knivdådet är ännu osäkra, vi har alltså inte fått uppgifterna från någon officiell myndighetskälla”.

Den senaste studien har just publicerats i rapporten ”Uppgifterna om det misstänkta knivdådet är ännu osäkra….”. Ett experiment om användandet av journalistiska osäkerhetsmarkörer (JMG, Göteborgs universitet, 2020).

Samarbete med Medborgarpanalen (LORE) vid SOM-institutet

Datainsamlingen för båda experimenten är gjord av Medborgarpanelen (LORE) vid SOM-institutet, Göteborgs universitet under hösten 2017 och våren 2019. https://som.gu.se/

Läs mer

 

Gå på After-work online om corona, kommunikation och politik

Författarna till den nya studien berättar mer på After-work med forskare tisdagen den 31 mars klockan 17:30. Det streams live online på Facebook.

Medverkar gör Bengt Johansson, professor vid JMG, expert på kriskommunikation och medier, och Jacob Sohlberg, forskare på Statsvetenskapliga institutionen, vid Göteborgs universitet.

Länk till eventet: https://www.facebook.com/events/3568712036503530/


 

JMG:s medieforskare undersöker rapporteringen om coronaviruset (2020-03-25)

Forskarna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) har fått i uppdrag att följa nyhetsrapporteringen om det nya coronaviruset (Covid-19).

­– Det ger oss unika möjligheter att jämföra med den kunskap som vi redan har från tidigare studier, konstaterar docent Marina Ghersetti i forskargruppen om kriskommunikation ­– ett av profilområdena för institutionens forskning vid Göteborgs universitet.

JMG:s forskare inom kriskommunikation arbetar nu på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

– Vi följer och analyserar medierapporteringen och jämför den med allmänhetens uppfattning, både när det gäller det nya coronaviruset och tidigare utbrott av smittsamma sjukdomar, berättar projektansvariga Marina Ghersetti.

På JMG finns en stor och samlad kunskap om nyhetsbevakning vid andra utbrott av biologiska och medicinska hot, exempelvis difteriutbrottet i Göteborg på 1980-talet, fågel- och svininfluensan och Ebola.

– Vår tidigare forskning visar att medier ofta förstorar det som är dramatiskt och sensationellt. Det kan ge en bild av att situation är farligare än vad den faktiskt är, men vad gäller det nya coronaviruset vet vi fortfarande så lite kring själva faran så det är ännu svårt att säga i vilken utsträckning medierapporteringen varit alarmistisk, konstaterar Marina Ghersetti.

Tack vare JMG:s samarbete med SOM-institutet och dess medborgarpanel (LORE) har forskarna haft möjlighet att redan skicka ut och genomföra omfattande enkätundersökningar bland allmänheten.

Enkät till 18 000

– En första enkät till cirka 18 000 personer skickades ut i februari och vi planerar nya enkätomgångar i mars och maj, förklarar Marina Ghersetti. Samtidigt samlar vi och analyserar det som rapporteras i medierna.

Forskarna vill bland annat undersöka vad som kännetecknar mediebilden av det nya coronaviruset:

  • Hur mycket uppmärksamhet har coronaviruset fått i svenska nyhetsmedier?
  • Vem kommer till tals och på vilka villkor i nyhetsrapporteringen, och vilka aspekter på smittan handlar den huvudsakligen om?
  • Vilken bild ges av myndigheternas beredskap och vidtagna åtgärder?
  • I vilken mån är rapporteringen alarmistisk eller lugnande?
  • Vilken bild har allmänheten bildat sig av coronaviruset?
  • I vilken utsträckning har medierapporteringen om coronaviruset uppmärksammats av allmänheten?
  • Vilket förtroende har allmänheten för ansvariga myndigheters beredskap och förmåga att hantera ett utbrott av smittan i Sverige?
  • I vilka nyhetsmedier, sociala medier och webbplatser söker allmänheten information om coronaviruset?
  • Vilka likheter och skillnader finns mellan medierapporteringen av coronaviruset och rapporteringen vid tidigare utbrott av smittsamma sjukdomar?

– Vår undersökning ska vara klar i höst och vi hoppas självklart att myndigheter, politiker, journalister och andra som arbetar med kriskommunikation ska ha användning av resultaten, konstaterar Marina Ghersetti.

Läs mer

Om JMG:s forskning om kriskommunikation – https://jmg.gu.se/forskning/kriskommunikation

Tidigare studier:


Infodemi om coronavirus – en ryktesspridning som kan få förödande konsekvenser (2020-03-23)

Många varnar nu för en masspridning av rykten och felaktig information om coronaviruset. Världshälsoorganisationen WHO kallar denna ”ryktesepidemi” för infodemi.

Medieforskaren Orla Vigsø vid JMG förklarar varför det därför är så viktigt att myndigheterna kommunicerar samma sak.

Ordet infodemic användes i ett framträdande av WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus på the Munich Security Conference 15 februari 2020 och sen dess har det använts många gånger för att peka på farorna för desinformation.

Folk måste veta hur de bör agera

Desinformation har ju varit på tapeten de senaste åren i samband med valkampanjer och Cambridge Analytica med mera, men i fallet med coronavirus handlar det om annat och mer än "bara" att ljuga för folk, något som WHO ser mycket allvarligt på:

"Det handlar inte bara om att informera för att säkra att folk vet vad som händer, det handlar också om att folk ska veta hur de bör agera" som Sylvie Briand, chef för Infectious Hazards Management på WHO, förklarar för den brittiska läkartidningen The Lancet.

Desinformation i samband med en pandemi kan få förödande konsekvenser, inte enbart för individerna utan för samhället generellt, om folk gör saker som sprider smittan i stället för att begränsa den och låter bli att exempelvis uppsöka sjukvård när det behövs.

Desinformation på sociala medier

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har de senaste åren fokuserat på farorna med desinformation, men som så mycket annat har det ställts på sin spets med coronaviruset. Särskilt på sociala medier sprids desinformation, både om sjukdomen, dess utspridning och utvecklingen i världen, men även om hur medborgarna bör agera. 

Eftersom nätet är globalt sprids informationen tvärs över gränser, vilket betyder att det som i ett sammanhang kanske är korrekt information delas av folk som befinner sig på ett helt annat ställe, där samma information inte gäller därför att riskerna och möjligheterna är helt annorlunda.

Lyssna på myndigheterna

Vad kan man göra åt detta?

Rådet är att alltid lyssna till myndigheterna, det vill säga till de officiella rösterna från ansvariga och berörda organisationer – Folkhälsomyndigheten, MSB och så vidare.

Därför är det i en sådan här situation absolut nödvändigt att dessa kommunicerar samma sak.

Alla vet att experter kan ha skilda uppfattningar om delar av deras verksamhetsområden, men om man ska lyckas bekämpa den desinformation som finns i medierna och på nätet, måste myndigheterna förse medborgarna med argument mot desinformationen och för att de ska kunna agera korrekt. Om olika myndighetsröster ger motstridande informationer och råd, blir resultatet att myndighetsrösterna inte skiljer sig från alla andra röster. De förlorar helt enkelt i förtroende.

Och vem ska man då lita på av alla dessa olika röster?

Läs mer

  • om Orla Vigsø och hans forskning på JMG:s webb
  • om JMG:s forskningsområde Kriskommunikation på JMG:s webb
  • om infodemi som nyord på Institutet för språk och folkminnens webbplats 
     

 

JMG:s forskare om coronaviruset

Läs mer här!

Presslista - det nya coronaviruset (covid-19)

JMG:s forskare i kriskommunikation

Publicerat i medierna om JMG:s forskare och corona

 

Sidansvarig: Cajsa Malmström|Sidan uppdaterades: 2020-05-04
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?