Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Bengt Johansson: Skandaler - bra nyheter i en klickekonomi?

Porträtt på Bengt JohanssonSNABBTÄNKT.

Skandaler i valrörelser är spännande och farliga.
I år handlade de om makt, pengar och prat. Som när Jimmie Åkesson tappade humöret när han blev utsatt för satir i P3 och ville lägga ner kanalen.
JMG-professor Bengt Johansson reflekterar i Snabbtänkt – ett unikt forskningsinitiativ med snabba reflektioner om valet 2018 från nästan 100 forskare.

 

I alla valrörelser finns det skandaler. Några flimrar snabbt förbi, andra definierar hela valrörelser. De flesta minns SVT:s valstugereportage från valspurten 2002, där moderata politikers främlingsfientliga uttalanden framför dold kamera bidrog till partiets färd neråt i opinionen. Dataintrångsskandalen 2006 hade liknande genomslag och effekt. Liberalerna gjorde intrång i Socialdemokraternas interna nätverk och partiledaren Lars Leijonborg fick ägna både tid och kraft åt att parera skandalen. Trots ihärdig krishantering tappade partiet några procent på valdagen.

Skandaler är farliga. De gör att kampanjen måste byta fokus från att propagera för den egna politiken till krishantering. Journalisterna vill inte längre fråga om politiska förslag utan biter sig fast med frågor om förtroende och avgångar. Politiska motståndare får en tacksam angreppspunkt och kan hävda att skandalen speglar en partikultur och inte beror på enskilda kandidaters misstag. I vågskålen ligger också väljarförtroende med risken för ett sämre utfall på valdagen. För den enskilde politikern finns det ännu fler problem. Positionen i partiet är hotad och kan utnyttjas av konkurrenter. Som om det inte räckte kanske grannar och bekanta slutar hälsa när skandalen briserat.

Skandaler har blivit vanligare i nyheterna de senaste decennierna. Kanske inte så konstigt eftersom de kombinerar journalistiska ideal om att granska med att fånga publikens intresse. Skandaler är spännande, vilket gör att de är bra nyheter i en klickekonomi.

Även om skandaler blivit ett vanligare inslag i valrörelserna går det fortfarande hitta exempel på i princip skandalfria valrörelser (2010). Till en början trodde jag att 2018 års valrörelse också skulle bli fri från skandaler. Men ju närmare valdagen vi kom, desto fler skandaler briserade. Vissa blev försöksballonger som aldrig lyfte medan andra flög både långt och länge.

Summerar vi skandalperspektiven i valrörelsen ska det till att börja vara osagt vilken skandalnivå valrörelsen 2018 hade. Det får vänta till efter nyår då Medievalsundersökningarnas bok om valrörelsen släpps, då de mer systematiska analyserna är klara.

Men helt klart är det att skandalerna var fler och större än under valrörelsen 2010, då det nästan inte fanns några skandaler alls. Men de var inte lika centrala som 2002 och 2006 där skandaler definierade valrörelserna. Ska jag gissa var skandalnivån 2018 ungefär som 2014.

Årets valrörelseskandaler kretsade kring flera av de typer som forskningen lyft fram. Det handlade om makt, pengar och prat. Går man snabbt igenom valrörelsenyheterna de fyra sista veckorna finns det ett antal saker som fastnar mer än andra. En potentiell maktskandal var när DN avslöjade att försvarsminister Peter Hultqvist (s) hade en lobbyist som pressekreterare. Även om den hade potential lyfte den aldrig riktigt, inte minst beroende på att andra medier inte verkade särskilt sugna på att hänga på. På samma sätt fick inte Expressens avslöjande om att miljöminister Isabella Lövin (mp) flög mycket och åkte första klass något riktigt fäste. Förklaringen till det var att hon togs i försvar av politiska motståndare, vilket är en dålig jordmån för skandaler. Hårdare bet Aftonbladets granskningar av politikers reseräkningar. Den tyngsta politikern som tvingades bort var SD:s Stefan Jakobsson som låtit skattebetalarna stå för privata resor. Ekonomiska skandaler i Sverige handlar oftast om politiker som inte har koll på var gränserna går mellan privat och offentligt ifråga om representation och resor. Kvittojournalistiken gjorde med Aftonbladets granskningar därmed en comeback under 2018 års valrörelse. Men Sverigedemokraterna var inblandade i flera avslöjanden. Expressen gjorde en favorit i repris och publicerade vad partiets kandidater skrivit på sociala medier och liksom 2014 fick ett stort antal SD-kandidater frånsäga sig sin kandidatur. Men även Socialdemokraterna hamnade i blåsväder då felaktiga uppgifter spreds om Moderaternas och Sverigedemokraternas politik på sociala medier. Skandaler som bygger på vad som sägs och skrivs kallas i litteraturen för pratskandaler och har blivit allt vanligare. Men i valrörelsen stannade inte pratskandalerna vid vad som skrivits på sociala medier.

I valrörelsens slutspurt skapade Jimmie Åkesson alldeles egna pratskandaler genom att tappa humöret när han blev utsatt för en satir i P3 och uttrycka en önskan att lägga ner kanalen. När han dessutom inte ville välja mellan presidenterna Macron och Putin ökade kritikstormen ytterligare. Här visade sig ytterligare en skandalmekanism. Förutom att flera medier behöver hänga på blir skandalen svårare att hantera om kritiken från andra politiker blir omfattande. Då har journalisterna gott om bränsle för att elda på skandalen.

Skandaler som händer under valrörelsen är en sak, men man kan fundera på om skandaljournalistik som bygger på granskning av kandidater verkligen är den bästa valjournalistiken. Det är givetvis inte irrelevant att granska kandidaternas vandel. Men visst kunde de flesta avslöjandena som gjordes i valrörelsen 2018 klarats av när listorna blev färdigställda i våras, inte mitt under brinnande valrörelse då väljarna framförallt ska orientera sig i partiernas förslag och vallöften. Men att journalistiken ska tidigarelägga sina kandidatgranskningar är kanske att be om för mycket, även om det skulle göra valrörelsen bättre ur ett demokratiteoretiskt perspektiv.

Läs mer om Bengt Johansson och hans forskning här.

Mer information om Snabbtänkt

Snabbtänkt är ett initiativ från forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet. Läs mer och hämta hela rapporten på Snabbtänkts webbplats

Rapporten presenterades på ett seminarium tio dagar efter valet. SVT Forum sände direkt och du kan se seminariet på SVTPlay, en timma in i sändningen.

Redaktörer och ansvariga för Snabbtänkt:

  • Lars Nord - professor i politisk kommunikation
  • Marie Grusell - docent i medie- och kommunikationsvetenskap
  • Niklas Bolin - docent i statsvetenskap
  • Kajsa Falasca - lektor i medie- och kommunikationsvetenskap


Publicerat om Snabbtänkt

DN Debatt. ”De partier som tänker nytt kommer att vinna valet 2022”, Lars Nord, Marie Grusell, Niklas Bolin, Kajsa Falasca, 20180920. 

JMG mitt i valet. Marie Grusell: ”Snabbtänkt om valet för alla - alltifrån journalister till min vetgiriga moster”. 
 

Sidansvarig: Cajsa Malmström|Sidan uppdaterades: 2018-10-18
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?