Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Orla Vigsö: Om bränder, klimat och det egna intresset i valrörelsen

Porträtt på Orla VigsöEfter en sommar av både skogsbränder och bilbränder, var det sambandet mellan det extrema sommarvädret och människans klimatpåverkan som kom att stå i centrum i slutet av valkampen.
JMG-professorn Orla Vigsö reflekterar över det egna intresset och hur det påverkar vem man väljer att anklaga.
Han är en av nästan 100 forskare som bidragit till Snabbtänkt – ett unikt forskningsinitiativ med snabba reflektioner om valet 2018.


Sommaren 2018 karakteriserades av en ovanligt lång period med extrem värme och torka, samt en lång rad svårsläckta skogsbränder i alla delar av landet. Myndigheternas krisberedskap sattes på prov, och många ansåg att denna inte levde upp till samhällets krav.

Ansvarig för en myndighet är i första hand generaldirektören eller motsvarande, men samtidigt är hen underställd det regleringsbrev som regeringen har gett myndigheten och den budget som riksdagen har beslutat om.

Ansvaret är med andra ord delat, och ju längre bränderna fortgick och ju större omfattning de fick desto mer riktades kritiken mot den politiska nivån. Regeringen fick kritik för att inte ha avsatt tillräckligt med resurser, inte ha beordrat myndigheterna att planera sin insats bättre, och kanske värst av allt: att inte ha dragit lärdomar av den stora skogsbranden i Västmanland fyra år tidigare. Samtidigt rapporterade medierna om denna kritik och förutspådde att bränderna skulle kunna få betydelse för utfallet av valet 9 september.

Några veckor senare var det emellertid andra bränder som stal uppmärksamheten. På natten den 20 augusti sattes ett stort antal bilar i brand på olika platser i Västsverige. Uppemot 100 bilar skadades och gärningsmännen var maskerade ungdomar som verkade agera enligt en samordnad plan.

Det ledde till spekulationer om högerextrema gruppers inblandning, spekulationer som även vissa politiker bidrog till, men polisen var ganska snabb med att lägga skulden på kriminella ungdomar som redan var kända av polisen. Bränderna ledde till olika krav, där ”hårdare tag” var det genomgående temat. Återigen spådde pressen att händelserna skulle kunna påverka utfallet av valet.

Men när valkampen gick in i slutspurten var det inte kritiken av krisberedskapen och hanteringen eller bilbränderna som stod i centrum, det var däremot sambandet mellan det extrema sommarvädret och människans klimatpåverkan. Hur ska man se på sambandet mellan dessa händelser och valet?

När något negativt händer i samhället, utlöser det – genast eller efter en tid för att komma över chocken – en fråga om ansvarsfördelning. Det måste gå att lägga ett ansvar för att det blev som det blev, för att man inte förhindrade det som hände, eller för att resultaten blev som de blev. Detta kan ske på olika nivåer.

I fallet med skogsbränderna skulle man kunna lägga skulden på släckningspersonalen eller på insatsledningen, och den skulle då mest handla om inkompetens. Detta var det ingen som gjorde vad jag vet.

Däremot gick man en nivå högre, till myndigheten, eller ännu ett steg högre, till de ansvariga politikerna (främst berörda ministrar). Vem man valde att lägga skulden på berodde i hög grad på ens egen agenda, det vill säga vilken inramning man ville ge händelserna. Att utkräva ansvar av en aktör (att attribuera ansvaret) är samtidigt att ge händelserna en tolkning som beskriver vilken typ av problem det är. Hade man, som det senare gjordes, pekat ut tågbolagen för att ha fortsatt köra med tåg med gnistskapande bromsar i knastertorra skogar, då hade ansvaret i stället lagts på tågbolagen (och eventuellt Trafikverket för att inte ha styrt upp situationen).

Nu blev det i stället en fråga, inte om hur bränderna startade, utan varför man inte kunde släcka dem tillräckligt fort. Därmed blev det också logiskt att kritiken riktades mot myndigheter och ministrar, men det var också tydligt att denna kritik – oberoende av dess faktiska innehåll – även tjänade ett politiskt syfte. Kritiken var helt enkelt hårdast från oppositionshåll.

Samma sak skedde med bilbränderna, så snart osäkerheten om gärningsmännens eventuella politiska motiv hade avfärdats. Bränderna blev en möjlighet för oppositionen att framställa de ansvariga som inkompetenta på olika sätt, och sig själva som bättre på att undvika att situationer som denna skulle uppstå.

Om man lyckas övertyga allmänheten om den placering av ansvar man pläderar för, beror på en mängd olika faktorer, t.ex. vilken typ av kris det handlar om, hur starka bevisen är, hur stor skadan blir och om den som pekas ut har en historia av liknande situationer bakom sig.

Som man kan förstå handlar det i hög grad om tolkning av situationen (och tidigare situationer), och huruvida man anser att den anklagade rent faktiskt hade möjligheten att agera annorlunda och därmed minska krisens omfattning. Samtidigt spelar det en roll hur man bedömer den anklagande partens eget intresse i att lägga ansvaret på just de utpekade. I en situation där ett val står för dörren är det inte orimligt att anta att bedömningen av det egna intresset spelar en stor roll.

Men klimatkrisen då? Här är det mycket svårare att lägga ett ansvar på någon specifik politisk nivå eller myndighetsnivå. Det är ett systemansvar, det är befolkningen och samhället som sådant som bär ansvaret, och i sista instans kanske mänskligheten. Därmed pekas inga specifika organisationer eller personer ut som ansvariga och det blir också svårare att avvisa anklagelserna med hänvisning till ett eget intresse.

Och då är det inte konstigt om det visar sig att det parti som får en politisk vinst av detta är Miljöpartiet, som inte har riktat sina anklagelser mot specifika partier, utan mot den samlade riksdagen och samhället i stort. Att de gjort detta samtidigt som de sitter i regeringen kan faktiskt befästa deras position som en sorts sakfrågeinriktad, snarare än maktinriktad, intern opposition i regeringen.

Läs mer om Orla Vigsö och hans forskning här.

Mer information om Snabbtänkt

Snabbtänkt är ett initiativ från forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet. Läs mer och hämta hela rapporten på Snabbtänkts webbplats.

Rapporten presenterades på ett seminarium tio dagar efter valet. SVT Forum sände direkt och du kan se seminariet på SVTPlay, en timma in i sändningen.

Redaktörer och ansvariga för Snabbtänkt:

  • Lars Nord - professor i politisk kommunikation
  • Marie Grusell - docent i medie- och kommunikationsvetenskap
  • Niklas Bolin - docent i statsvetenskap
  • Kajsa Falasca - lektor i medie- och kommunikationsvetenskap

 

Publicerat om Snabbtänkt

DN Debatt. ”De partier som tänker nytt kommer att vinna valet 2022”, Lars Nord, Marie Grusell, Niklas Bolin, Kajsa Falasca, 20180920.

JMG mitt i valet. Marie Grusell: ”Snabbtänkt om valet för alla - alltifrån journalister till min vetgiriga moster”.
 

Sidansvarig: Cajsa Malmström|Sidan uppdaterades: 2018-10-09
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?