Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Ulrika Hedman: Journalister och alternativa journalister på Twitter

Porträtt på Ulrika HedmanSNABBTÄNKT.

Ulrika Hedman, doktorand vid JMG, har följt svenska journalister på Twitter under valrörelsen.

Hon är en av nästan 100 forskare som bidragit med sina reflektioner till det unika forskningsinitiativet Snabbtänkt.

Parallellt med årets politiska valrörelse har det förts en kamp om synen på journalistiken. På ena sidan: nyhetsmediernas journalister som har bevakat valrörelsen. På den andra: journalister på ”nya” eller ”alternativa” medier som har riktat ibland hård kritik mot den traditionella nyhetsjournalistiken, med målsättningen att undergräva förtroendet för nyhetsmedierna och därigenom öka sitt eget inflytande.

Under årets valrörelse har jag följt svenska journalister på Twitter.

Svenska Twitter är lite speciellt eftersom den generella användningen är låg men användningen bland journalister är hög – drygt 50 procent är aktiva användare.

De flesta av dessa använder Twitter mest för omvärldsbevakning och research och postar i huvudsak yrkesrelaterat innehåll.

En mindre grupp är mer aktiva och använder Twitter också för att prata med kollegor och konkurrenter, svara på frågor från publiken, nätverka lite med potentiella källor och personer i bevakningsområdet etc. Hos dessa blandas professionellt och personligt – och ibland också privat – innehåll i flödena.

Under årets valrörelse har jag särskilt noterat följande:

Neutralitet och objektivitet

I delar av den mediekritiska debatten finns ett antagande att svenska journalister tar aktiv politisk ställning och inte är objektiva och neutrala.

Objektivitet och neutralitet är två starka yrkesideal inom den svenska journalistkåren.

Men på Twitter, menar kritikerna, glömmer svenska journalister objektiviteten och neutraliteten. Detta antagande stämmer inte.

De allra flesta svenska journalister är objektiva och neutrala även när de twittrar från sina egna personliga konton.

Precis som forskningen har visat att svenska journalisters politiska uppfattningar inte slår igenom i valbevakningen (andra faktorer har betydligt större inverkan på bevakningen) så slår dessa inte igenom i det personliga twittrandet.

Trots att ju Twitter är en plattform där användarna ”ska” vara personliga och dela med sig av sina uppfattningar om allt och alla, och trots att de flesta journalister inte tycks avstå från att twittra om valrörelsen eller politik.

Det finns dock enstaka undantag som ibland har uttryckt engagerade uppfattningar, framför allt i frågor som rör feminism och mänskliga rättigheter. I detta följer de en rådande

yrkesnorm att journalistik ska präglas av ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. De flesta journalister ser det som okomplicerat att engagera sig i dessa frågor.

Gruppen politiska journalister har överlag varit noga med att vara objektiva också i sitt twittrande.

Ett undantag värt att notera är att TT:s politiske reporter Owe Nilsson tvingades till en ”Twitterpaus” under några sommarveckor, eftersom hans twittrande ansågs bryta mot företagets policy. Dock inte för att han twittrat politiskt utan för att han ibland uttalat kritik mot anställda hos TT:s kunder, alltså andra journalister.

Många journalister ser dock en sådan kollegial kritik som tämligen okomplicerad.

Hot, hat och kartläggningar

En jämförelse med tidigare år visar att de flesta journalister nu är betydligt mindre personliga i sitt twittrande. Detta har ett samband med den ökade nivån av hot och hat som riktas mot journalister.

Personliga uppdateringar i flödena har visat sig öka risken för hot och hat i kommentarerna, och ju mer personlig journalisten är i sina uppdateringar, desto personligare och helt enkelt mer otäcka hot.

Många journalister vittnar i sina uppdateringar om direkta hot eller hat från politiker och valrörelseaktiva. Journalister vittnar också om kartläggningar, alltså att olika aktörer samlar information om dem, var de bor etc, och kombinerar den här informationen med ett arkiv skärmdumpar av vad journalisten skrivit eller gillat på till exempel Twitter.

Syftet med kartläggningarna tycks vara att skrämma till tystnad eller att samla ”bevis” för att en journalist inte är objektiv och neutral.

Ökad polarisering inom journalistkåren

I takt med att Sverige fått allt fler redaktioner som beskriver sig som ”alternativa” i förhållande till våra vanliga nyhetsmedier växer också gruppen journalister som arbetar på dessa redaktioner.

I årets valrörelse har många av dessa positionerat sig själva genom att rikta explicit kritik mot traditionella redaktioner och journalister som arbetar på dessa – generellt eller med anledning av olika publiceringar. 

Journalister på vanliga nyhetsmedier har beskyllts för att ha fel, vara vänstervridna, ha fel ”ton” i sina tweets etc. Den framförda kritiken har sällan varit väl underbyggd.

Den här positionerande mediekritiken följer ett mönster som medieforskare sett också i den amerikanska presidentvalrörelsen och den norska mediedebatten. Istället för att visa att man är en journalist precis som alla andra (se beskrivningen ovan av hur majoriteten av landets journalister twittrat under valrörelsen) väljer man att positionera sig genom konflikt.

”Alternativ journalist” blir en del i det personliga varumärket. Syftet med detta antas vara att få undergräva förtroendet för traditionella medier samtidigt som det egna inflytandet stärks.

Ur ett forskningsperspektiv är det här fenomenet relativt nytt, och mer forskning behövs innan vi kan säga om detta kommer att leda till inte bara den polarisering inom journalistiken som vi ser nu utan också till en splittring inom journalistkåren.

Fotnot: Texten baseras på en analys av hur drygt 3 500 svenska journalister twittrade under perioden 1 maj–9 september 2018, med ett särskilt fokus på politiska respektive alternativa journalister.

Läs mer om Ulrika Hedmans forskning här.  

Mer information om Snabbtänkt

Snabbtänkt är ett initiativ från forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet. Läs mer och hämta hela rapporten på Snabbtänkts webbplats.

Rapporten presenterades på ett seminarium tio dagar efter valet. SVT Forum sände direkt och du kan se seminariet här, en timma in i sändningen.

Redaktörer och ansvariga för projekt Snabbtänkt:

  • Lars Nord - professor i politisk kommunikation
  • Marie Grusell - docent i medie- och kommunikationsvetenskap
  • Niklas Bolin - docent i statsvetenskap
  • Kajsa Falasca - lektor i medie- och kommunikationsvetenskap

 

Publicerat om Snabbtänkt

DN Debatt. ”De partier som tänker nytt kommer att vinna valet 2022”, Lars Nord, Marie Grusell, Niklas Bolin, Kajsa Falasca, 20180920.

JMG mitt i valet. Marie Grusell: ”Snabbtänkt om valet för alla - alltifrån journalister till min vetgiriga moster”.
 

Sidansvarig: Cajsa Malmström|Sidan uppdaterades: 2018-11-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?