Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

"Att man skulle behöva "vassa armbågar" är en märklig och bakåtsträvande inställning"


AIDA POURSHAHIDI läste journalistutbildningen på JMG. Idag arbetar hon som programledare på SVT.

Idag är jag programledare på Lilla Aktuellt på SVT. Det är alltså Sveriges televisions nyhetsprogram för barn mellan 8 och 12 år. Vi sänder varje vardagkväll – förutom fredag då vi istället sänder liveprogram på förmiddagen med publik i studion. Vi är totalt ca 15-19 personer på redaktionen inräknat två programledare, redaktörer, reportrar, fotografer, projektledare och projektplanerare.

Jag jobbar mycket mot sändningarna jag programleder dvs. skriver manus och skriver och klipper nyhetsreportage (dock är det betydligt mindre redigering och reportagearbete för mig jämfört med tex en reporter, som jag var tidigare). Sedan innebär arbetet också mycket nyhetsvärdering tillsammans med redaktörerna, och idéarbete med hela redaktionen, för programmet i ett längre perspektiv.

Jag kom från en samhälls- och konstvetenskaplig bakgrund och hade arbetat en del som museipedagog när jag kom in på JMG. Och jag sökte mig väl dit lite med tanken om att journalistiken kunde vara ännu ett sätt för mig att berätta - bara via lite andra plattformar än innan.

I början var jag rätt inne på skrivande, men under utbildningens gång fick jag upp ögonen för både ljud och rörlig bild, bland annat i och med kurser i radioproduktion och redigering av tv/dokumentärfilm.

Jag fick sommar- och extrajobb som radiopratare, och när jag senare gjorde min långa praktik på SVT märkte jag att det var där jag hade som roligast, och därmed jobbade bäst. Från praktiken gick jag vidare till flera olika projekt inom tv-produktion, främst i rollen som inslagsproducent (som ofta fungerar som en sorts samordnande reporter i dokumentära sammanhang) och researcher för dokumentärer och dokumentärserier.

Något av det viktigaste jag fick med mig från JMG är hur jag lärde mig att snacka om det jag producerat, och släppa ifrån mig det för att få kritik. Ältandet av formuleringar, frågeställningar och dramaturgi gjorde att jag delvis lärde mig hitta min egen stil – samtidigt som jag lärde mig hitta kärnan i olika ämnen jag ville arbeta med.

Sedan var praktiken något av det absolut viktigaste och mest lärorika med utbildningen. Delvis faller en hel del från skolan på plats – och samtidigt lär man sig en massa som man inte riktigt kan plugga sig till.

Att skriva om sin utbildning såhär tenderar ju att bli väldigt pretentiöst och abstrakt och torrt. Och jag lyckas inte riktigt komma ifrån det här heller, märker jag.

Jo, en extremt konkret och bra grej jag tagit med mig från JMG: människorna jag pluggade med. Dom som liksom hänger kvar och finns där med genial input och stöd i jobbsammanhang. Och som också är goda vänner och allmänt bra människor.

Tips till framtida studenter:

Snacket om att behöva ”vassa armbågar för att klara sig i branschen" är en sån märklig och bakåtsträvande inställning. Jag menar inte att man ska vara helt självutplånande, men armbågsmentaliteten leder bara till att en i slutändan motarbetar alla, inklusive sig själv. Så, här kommer ett tillsynes lamt men egentligen asbra och enkelt tips: Jobba tillsammans med och hjälp dom du har omkring dig. Det blir bättre för alla, och imorgon hjäper dom dig.

Kontakter är jätteviktiga – men var för guds skull ärlig med dina intentioner när du snackar med nån. Att ”nätverka” - detta jobbiga uttryck – med nån sorts påklistrad vänskapsambition blir ofta bara förvirrande, tillgjort och inge bra.

Och var ödmjuk och ambitiös, både under utbildningen och senare i arbetslivet. Och det finns ingen motsättning i att vara ödmjuk och att ha bra självförtroende.

Sidansvarig: Cajsa Malmström|Sidan uppdaterades: 2016-03-22
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?